Äpplen, tvätt och tråkiga tankar.

Ligger kvar länge, alltför länge, i sängen trots att jag egentligen vill gå upp och diska, göra frukost till mig och min älskade. Eller för den delen; springa ner med tvätten till tvättstugan, sedan upp och duscha, fixa frukost och efter det krypa tillbaka ner i sängen och viska i hans öra att frukosten är serverad. Men nej, nej och åter nej, jag ligger kvar och klamrar mig fast vid honom som om han hotat att lämna mig för gott. Ångesten ligger som en våt gammal handduk i mitt inre och så länge jag bara ligger där och andas in värmen från hans rygg känner jag mig hel. Jag längtar bort igen. Jaså? hör jag min tidigare livskamrat säga, är det dags nu igen? Det kanske är den här tiden på året som är tung för dig, för visst var det på hösten du började äta din medicin, säger min nuvarande livskamrat. Jag vill fly, säger jag till honom. Till den förre sa jag nog mest att jag inte visste. På den tiden fattade jag ingenting om mig själv, jag kunde bara identifiera den evinnerliga smärtan. Nu erkänner jag att jag vill skita i allt och bosätta mig i ett varmt land och jobba i en bar på nätterna och sova i solen på dagarna. Jag säger aldrig att han inte finns med där. Men jag tänker det. Att jag inte vill vara ihop med någon alls eftersom jag knappt orkar med mig själv. Att jag inte vill belasta någon med mina tankar eftersom de av en intellektuellt frisk människa är att betrakta som irrationella och destruktiva på ett osedvanligt envist och efterhängset vis. Sedan är jag tillbaka i sängen och vi ligger där tätt intill och bara finns. Du... ska vi äta frukost? frågar han. Mmm, säger jag. Jag kan fixa tvätten så kan du åka och köpa det som saknas för frukost, fortsätter han. Gärna, viskar jag in i hans hår som doftar som den grå 50-talsburken i badrumsskåpet. Mitt hjärta fylls av så mycket kärlek att det får bristningar och blodet som pumpas fram och tillbaka i kroppen är varmt och hoppfullt. Finaste, säger han mjukt när han ser mina tårar. Och där är vi, mitt i nuet, och jag känner mig äntligen stark nog att cykla till Ica och handla äpplen, ägg och mjölk.