Home sweet home.

Hemma igen efter tre dagar i ett dimmigt Norge. Jag har åkt längdskidor, ätit alldeles för mycket mat, tänkt på livet ur ett annat perspektiv och fått många nya kunskaper i arbetet. En bra start på veckan.

Jul i vårt hus!

oj.

oj.
vad ett inlägg kan låta annorlunda när man läser det igen.
utan alkohol i kroppen.
ja, ja, vad är väl en bal på slottet?

Trevlig helg!

Thailand 2010

friday i´m in love.

Åh, klockan är alldeles för mycket.
Snart ringer klockan, det är redan nu lördag. Lördag och arbetsdag.
Men, inget i världen skulle få mig att byta ut min kväll.
Skjuts från jobbet av arbetskamrat jag gärna vill kalla vän.
Taxi från Gullmarsplan till gatan på Söder.
Tjejmiddag.
Vin, drinkar, tjejsnack och gemensam sminkning på toaletten medan några lockade håret och några pratade karriärsval i köket.
Taxi till Marie Laveau på Hornsgatan.
Taxi hem.
E är på spelning i Umeå och jag kärleksbombar via sms honom, stolt över mina sociala prestationer.

1000 kronor fattigare och 1000 glada tankar rikare.

Gräset är grönt och skönt 24 november!

Tove Lo, Kvarnen igår 22:30

Ibland när jag tar genvägen genom parkeringshuset känns det lite som att vara med i en film. En läskig film.

Äggmacka hemma är hur bra som helst.

Det har slagits rekord i vårt hem denna måndag! 

Inte nog med att vi åt alla måltider hemma igår när det var söndag, jag har ätit såväl frukost som lunch och middag hemma även idag!

Ledig måndag.

À la maison 18:29

Jägarna.

Var på bio igår, såg Jägarna 2.
Inte den bästa filmen i världshistorien, men kul att se tupparna Lassgård och Stormare duellera. Utöver dem och bröderna Milonoff var det antagligen övriga skådespelarinsatser som drog ner betyget. men, film är ju alltid bäst på bio och det var iallafall skönt att sitta ostörd i mörkret en stund,  om så bara stirra in i en flimrande duk.

Åh, nej. Inte igen.

Åh. Jag blir så trött på mig själv. För att jag vet vad som är fel och vad jag borde göra för att det ska bli bra och vad det beror på och hur jag ska undvika att det uppstår.
Social fobi.

Hötorget 16:31

Pampas Marina 14:37

Romeo och Jag.

Jag sitter här hemma och surfar på nätet i väntan på en ny arbetsdag.
Min kärlek ringde just och sa att han blir lite sen, ska på fest hemma hos Måns Romeo.
Om jag känner min Romeo rätt kommer han hem ungefär samtidigt som jag går till jobbet i morgon. På måndag ska vi gå på dejt, förra måndagen var vi på middag hos vänner, på måndag om åtta veckor åker vi till Thailand. I like mondays.

Tack DN!

Åh, vilken underbar nyhet. Tack DN.

En härlig stund.

Muffins till dagens ledningsmöte!

Äpplen, tvätt och tråkiga tankar.

Ligger kvar länge, alltför länge, i sängen trots att jag egentligen vill gå upp och diska, göra frukost till mig och min älskade. Eller för den delen; springa ner med tvätten till tvättstugan, sedan upp och duscha, fixa frukost och efter det krypa tillbaka ner i sängen och viska i hans öra att frukosten är serverad. Men nej, nej och åter nej, jag ligger kvar och klamrar mig fast vid honom som om han hotat att lämna mig för gott. Ångesten ligger som en våt gammal handduk i mitt inre och så länge jag bara ligger där och andas in värmen från hans rygg känner jag mig hel. Jag längtar bort igen. Jaså? hör jag min tidigare livskamrat säga, är det dags nu igen? Det kanske är den här tiden på året som är tung för dig, för visst var det på hösten du började äta din medicin, säger min nuvarande livskamrat. Jag vill fly, säger jag till honom. Till den förre sa jag nog mest att jag inte visste. På den tiden fattade jag ingenting om mig själv, jag kunde bara identifiera den evinnerliga smärtan. Nu erkänner jag att jag vill skita i allt och bosätta mig i ett varmt land och jobba i en bar på nätterna och sova i solen på dagarna. Jag säger aldrig att han inte finns med där. Men jag tänker det. Att jag inte vill vara ihop med någon alls eftersom jag knappt orkar med mig själv. Att jag inte vill belasta någon med mina tankar eftersom de av en intellektuellt frisk människa är att betrakta som irrationella och destruktiva på ett osedvanligt envist och efterhängset vis. Sedan är jag tillbaka i sängen och vi ligger där tätt intill och bara finns. Du... ska vi äta frukost? frågar han. Mmm, säger jag. Jag kan fixa tvätten så kan du åka och köpa det som saknas för frukost, fortsätter han. Gärna, viskar jag in i hans hår som doftar som den grå 50-talsburken i badrumsskåpet. Mitt hjärta fylls av så mycket kärlek att det får bristningar och blodet som pumpas fram och tillbaka i kroppen är varmt och hoppfullt. Finaste, säger han mjukt när han ser mina tårar. Och där är vi, mitt i nuet, och jag känner mig äntligen stark nog att cykla till Ica och handla äpplen, ägg och mjölk.

Hallelujaaaaah!

Jag har gått ner 1 kilo!!!

Boring girl.

Lördag och tillbaka i varuhuset, hann med en sväng till Göteborg torsdag och fredag och ser faktiskt fram emot att inte resa någonstans förrän i början av december då det blir ytterligare en jobbresa till Norge.
Jaha, så spännande kan man vara en lördagskväll mellan två jobbdagar.