Idag: fotboll i Richmond Park.

Notting Hill Carnival 2011

Pig & Whistle. Ute regnar det.

En liten stund för mig själv.

Godmorgon!

En härlig kväll i London...

Ny rutin:

I fortsättningen, när vi reser, ska vi alltid åka till flygplatsen i god tid, äta en trevlig lunch och sitta i baren en stund innan det är dags för avgång.
Det är lyx på lyxigaste vis,
för oss.

Om inte häromdagen, så är nog sommaren förbi nu.

Plötsligt känns den avlägsen. Sommaren. Köpte gul, stickad tröja idag och en klänning i samma färg. Sådär murrigt som det blir när det smörblomsgula har vissnat och det är dags att tända stearinljus på kvällarna igen. Passar fint till svarta strumpor och nya höstskor. Var det inte alldeles nyss vi låg på bryggan och tittade på skogens klorofyllgröna trädtoppar medan vi torkade efter att ha simmat nakna i sjön? Och, var det inte alldeles för en stund sedan som vi satt i plastträdgårdsmöblerna på landet och drack bubbel i dricksglas?

Men, det var iallfall i morse vi satt tillsammans vid köksbordet och åt grapefrukt, mango och fjällfil till frukost. Här och nu.

Sommaren är förbi för denna gång...

...alarmet är inställt, tvättstugan är bokad och imorgon väntar vardagen på jobbet. Det blev liksom höst över helgen, nån mer som känner så?

En stund att minnas.

Min bror ska åka till Budapest och plugga. Han är en otroligt begåvad människa med ett hjärta av guld. Igår kväll åkte jag, finaste E och lillebror båten till Fjäderholmarna och satt där i solnedgången och pratade om ingenting och allting. Ibland har jag så mycket att vara glad för här i livet och jag är tacksam som får vara det.

Fjäderholmarna 20:53

Alkoholromantik, Golden Hits, Kungsgatan, Stockholm.

Apropå mallig...

...så här nöjd är jag i världens fulaste huvudbonad som jag nu vid 33 års ålder till sist investerat i efter mycket tjat omtanke från nära och kära :

Att det ska vara så svårt att vara glad ibland.

Jag märkte att han tittade oroligt på mig.

Jag är hungrig, sa jag.

Blodsockret, du vet.

Vi cyklade iväg för lunch.

Du ser ledsen ut, sa E.

Nä, sa jag.

Han tittade på mig mellan tuggorna där vi satt på den lokala thaien.

Hur är det egentligen? frågade han.

Det är bra, mumlade jag.

Lite senare, när vi satt på kafét i gamla Råsunda frågade han igen.

Men vännen, hur mår du?

Det är ok, sa jag.

Du vet, jag känner dig så väl nu, att jag vet att du är ledsen, sa han.

Då grät jag en liten skvätt och berättade om allt som tryckte mig.

Som en Ameliaartikel kände jag mig där jag rabblade upp sambo- och jobblivets alla fällor.

Hämtlagat idag. Igen.

Hämtlagat.

Ensamtid.

Vilken kväll!

Solen lyste och jag var hemma själv, en stund mellan jobb och sova tidigt.

Trött och utarbetad hade jag två val; hitta på något genast eller somna framför en film.

Plötsligt befann jag mig på en grusväg, joggandes med skön musik i hörlurarna, en bra bit hemifrån och insåg att jag hade valt det första alternativet. Jag sprang. För min egen skull. Härligt att tänka på att jag en dag kanske kan springa 5 kilometer utan att det känns alltför jobbigt. Det tog 34 minuter igår, det får man tycka vad man vill om, jag är mallig för att jag inte stannade eller gick något. Efter det, en lång stund i duschen, en stor kopp te och senaste avsnittet av Cleo på svt play. I morse vaknade jag utvilad och stark efter nästan tio timmars sömn.

Åh vilken investering i mig!

cmd+c, cmd+v

Steget
Jag måste ge mig själv en dag,
då min tanke får sväva fritt.
En dag då jag tar mitt första steg
och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum,
resa mig upp och stå på golvet en stund
och fråga mig själv åt vilket håll ska jag gå.
Ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer.
När man går åt det håll man själv vill.
Jag måste fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd
och mitt liv står utanför.
Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag:
– Vänta en stund.
Idag vill jag följa min egen röst.
Idag är jag ingens hund – ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer när man går åt det håll man själv vill.
/Kent Andersson

hämtad från en blogg jag gillar

yoga, mat och meningen med livet

AW

En kopp te på Nybergs torg.

...

Lycka är att få ett mail med en länk till en låt som ens kille lyssnar på och får honom att tänka på sin tjej.