Solens strålar letar sig över gräset från någonstans bakom kyrkan. Gräset är kort och trevande, på gränsen mellan brunt och grönt. Blå himmel och morgonen är ljuv. En pojke skyndar långsamt längs trottoaren med en grön jympapåse i ena handen och ett papper med en massa text i den andra. Ragnarök hinner jag läsa när jag passerar honom och det fladdrande pappret. Prov. Läxförhör. En sista repetition. Min gamla lärarinnna, den strängaste av dem alla, sa alltid "läs läxorna och lär dem för livet, inte för provet". I tunnelbanespärren sitter som vanligt den gamle mannen med ögonen riktade mot en datorskärm. Han pekar på något därinne och skrattar. Skrattar gör också kollegan som står lutad över hans axel. Tunnelbanan, denna slingrande orm i underjorden. Om man ännu inte varit ovan jord denna dag är det svårt att gissa vad det är för väder där uppe. Jeansjackor och solglasögon minglar med vinterrockar och halsdukar. Mössorna är dock ett minne blott. Jag skådar inte en endaste och tänker att det nog är naturligt att folk vill vädra håret efter en sån lång vinter. Möjligtvis skymtar en keps där borta i nästa vagn. Jag gillar det här livet.
