fredag bara varannan vecka?

Värsta långa veckan, äntligen fredag och vad har jag att se fram emot då? Jobb! Jobb hela helgen! Men, jag gillar att gå till jobbet, jag gillar att jobba nästan jämt. Och, idag regerade jag på lunchbowlingen, 143 poäng på en serie, yeah!

Förra helgen var jag i Linköping och umgicks med mina syskon. Det var en härlig helg och jag fick lära känna min alldeles nya brorson William lite närmare. Han är så söt. Och liten. Mysigast var när han sovit och jag fick hämta honom inne i sängen och gosa lite med honom en stund innan lillebror med fru masade sig ur dubbelsängen.

...

Liten hund i väntsal, Krabi Town.

Från den ena till det andra.

Sitter och pillar med mina bilder från semestern i januari.

Det har hänt en grej sedan jag började må bättre, jag har börjat gilla att vara hemma själv. Det känns inte jobbigt att komma hem och vara ensam. Min lägenhet känns som den tryggaste platsen i världen och det är inte ens läskigt att gå på toa utan att tända lampan mitt i natten. Jag gör allt liksom för första gången: fixar en kopp te och sätter mig i soffan och läser en tidning, lagar mat till mina lunchlådor, vattnar blommorna, viker och lägger in den rena tvätten i garderoben ...helt vanliga grejor, men ändå med en sorts närvaro och harmoni jag inte tidigare upplevt.

Jag fattar nästan ingenting av det som händer i min kropp, mer än att det plötsligt är så skönt att det inte trycker över bröstet av ångest och att jag inte är så himla rädd för allt längre.

Sitter alltså och pillar med mina bilder från semestern i januari,

det var en fantastisk resa, en sån där man bär med sig länge, länge. I sommar åker vi tillbaka och fortsätter vår upptäcksfärd.

Här och nu.

Efter regn kommer solsken.

Jag trodde att livet skulle kännas lättare samma dag som jag fyllde trettio. Det dröjde ytterligare två år. Äntligen har molnen skingrats. Det tunga och ångestfyllda känns alltmer avlägset. Det roliga känns roligare och det varma och vänliga känns ärligare.

Igår tog jag beslutet att lämna Facebook. Det känns bra. Jag behöver inte veta vad mina 205 vänner har för sig för jämnan. Nästa gång jag träffar någon på Ica Maxi eller var som helst tänker jag hälsa och prata lite. Det vågade jag inte förut, då kom paniken, ångesten och attackerna. Nu tänker jag glädjas åt tillvaron istället för att vara rädd för den.

...