28 november

I soffan ligger den söta lilla "balpen" och sover. Vid datorn sitter Thomas och spelar datorspel. Här sitter jag och längtar bort.

23 november

Har just satt mig vid köksbordet. Höll på att fastna i soffan framför 42"-jättetvn när jag kom på att jag satt där fast jag egentligen inte kände för det. Tv är tråkigt nästan jämt.

Förresten, mitt treminuterstal gick kanonbra! Jag var tyvärr sist, men lyckades hålla det utan att bli alltför nervös eller göra några konstigheter. Nästa vecka ska jag hålla mitt examinationstal. Jag ska prata om att våga vara sig själv. I åtta minuter. Jag som inte vågar vara mig själv ens hälften så länge.

21 november

November och jag borde ha känt av de sedvanliga höstkänslorna för länge sedan. Men, nej, jag sitter jag här i mitt kök och njuter. Det är så härligt att ta vara på nuet. Liksom bara dra in luft i lungorna och känna efter. Vi och vår lilla valp. Vi trivs. I det stora hela har vi det bra. Vår valp, eller "balpen" som vår sydamerikanska granne kallar honom, växer så det knakar.

Dricker chai-te, denna just nu fantastiska dryck. Jag trodde väl aldrig att jag skulle gå i min mammas fotspår och ständigt ha en kopp te framme, men efter att ha stiftat bekantskap med chaien på Café Fåtöljen (Hornsgatan 55) var jag helt såld. Kan även rekommendera deras gudomliga bakverk... morotskaka med massor av vit smet ovanpå, eller kladdkakan... jag försöker lära mig att uppskatta kaffe (det gör ju allt så skitmycket enklare när (om) man ibland blir bjuden på fika), men det funkar än så länge bara med kaffe latten på Coffe Cup. Jag satsar på te nu. Med mjölk.

På torsdag ska jag hålla tal. Jag läser 10 poäng retorik och har i läxa att skriva ett tal som sedan ska hållas inför klassen på torsdagens seminarium. Det är inte så lite läskigt att stå där framme och prata. Men. Det går bättre och bättre. Skakningarna har börjat avta, rösten darrar lite mindre för varje gång och ansiktet skiftar i färre nyanser av rött än tidigare. Som tur är behöver jag bara stå där i 3 minuter.