29 december

Jippi!!
Idag fick jag en extra julklapp av Lorentina!

En jättefin, stickad, svart mössa!

Äggmössa, sa Thomas.

21 december

Jag hittade alltihop!!! Välkommen du underbara jul och jesus och tomtar och hela skiten.

21 december

Jag hittar inte mina nycklar och inte mitt pass och inte mitt SEB-kort!! Löfte till mig själv: Om jag återfinner allt innan ikväll så lovar jag att inte låta ett endaste moln förmörka mitt julfirande. Jag är ju en stor tjej nu. När man är vuxen firar man ju på sin egna villkor. Om jag hittar allt som försvunnit så looovar jag därför att bara njuta av denna härliga högtid.

9 december

Lördagsmorgon i december, vid 9 tiden.

Grått, varmt, brunt och lerigt.

Jag väcks av att Linus flyttar runt i sin korg, lukten av nybakade pain au chocolat och av att grannen på våning 4 renoverar. Går ut med Linus. Ute på Bysistäppan har någon låtit bli att ta upp skiten efter sin hund. Äckligt. Säkert någon salongsberusad ägare som passat på i skydd av mörkret. Linus hälsade morgonpiggt på Tess, en söt liten Yorkshire terrier. Jag hälsade trött på ägaren för nittisjunde gången utan att veta vad han heter. Gårdagens underbara oxfilé med potatisgratäng och bearnaissås ligger som en kvalmig dimma i magen. Hungrig på frukost. Ska kanske på glöggparty idag. Vuxenkalas med alkoholfri glögg till alla bilförare och en massa barn som springer omkring. Aj min själ.

Lite senare:
Det var fantastiskt trevligt där ute i fina förorten. Trots barnskrik och min sociala ångest över att behöva mingla med nya människor. Jesus i sin krubba vad snygga några av Thomas barndomsvänner är... Skitgoda julgodisar som jag tog för många av när ingen såg och faktiskt ett glöggparty där den numera sedvanliga gorgonzolan till pepparkakorna saknades. Flickvänner och fruar satt på stolar och soffkanter medan de 33-35-åriga männen pratade om gamla tider. Det vore trevligt att träffa dem igen, det är nog vår tur att organisera ett vuxenparty, hur man nu gör det utan att bränna ut sig.

28 november

I soffan ligger den söta lilla "balpen" och sover. Vid datorn sitter Thomas och spelar datorspel. Här sitter jag och längtar bort.

23 november

Har just satt mig vid köksbordet. Höll på att fastna i soffan framför 42"-jättetvn när jag kom på att jag satt där fast jag egentligen inte kände för det. Tv är tråkigt nästan jämt.

Förresten, mitt treminuterstal gick kanonbra! Jag var tyvärr sist, men lyckades hålla det utan att bli alltför nervös eller göra några konstigheter. Nästa vecka ska jag hålla mitt examinationstal. Jag ska prata om att våga vara sig själv. I åtta minuter. Jag som inte vågar vara mig själv ens hälften så länge.

21 november

November och jag borde ha känt av de sedvanliga höstkänslorna för länge sedan. Men, nej, jag sitter jag här i mitt kök och njuter. Det är så härligt att ta vara på nuet. Liksom bara dra in luft i lungorna och känna efter. Vi och vår lilla valp. Vi trivs. I det stora hela har vi det bra. Vår valp, eller "balpen" som vår sydamerikanska granne kallar honom, växer så det knakar.

Dricker chai-te, denna just nu fantastiska dryck. Jag trodde väl aldrig att jag skulle gå i min mammas fotspår och ständigt ha en kopp te framme, men efter att ha stiftat bekantskap med chaien på Café Fåtöljen (Hornsgatan 55) var jag helt såld. Kan även rekommendera deras gudomliga bakverk... morotskaka med massor av vit smet ovanpå, eller kladdkakan... jag försöker lära mig att uppskatta kaffe (det gör ju allt så skitmycket enklare när (om) man ibland blir bjuden på fika), men det funkar än så länge bara med kaffe latten på Coffe Cup. Jag satsar på te nu. Med mjölk.

På torsdag ska jag hålla tal. Jag läser 10 poäng retorik och har i läxa att skriva ett tal som sedan ska hållas inför klassen på torsdagens seminarium. Det är inte så lite läskigt att stå där framme och prata. Men. Det går bättre och bättre. Skakningarna har börjat avta, rösten darrar lite mindre för varje gång och ansiktet skiftar i färre nyanser av rött än tidigare. Som tur är behöver jag bara stå där i 3 minuter.